Petra of Swe

Det är lite tyst här på bloggen men just nu är det mycket "skrivbordstjänst" som gällt. Eftersom de vanliga föreläsningarna ställts in den här veckan har det inte funnits särdeles mycket intressant att rapportera.

Igår snoffsade jag och M dock till oss och åkte in till stan för att fira Marks födelsedag tillsammans med hans och Rosannas hus (min kursare och Marks flickvän- det är så det hela hänger ihop!). Vi käkade middag på Jamie Carragher (fotbollspelare i LFC för dem som inte är insatta) restaurang. Maten där är hyfsad men ja inte väldigt imponerande. Själv valde jag en pizza även fast jag mest var sugen på en burgare.

Eftersom vi var runt hörnan från cavern kvarteret, och vi inte orkade gå särskilt långt, dök vi in bland gränderna. Jisses amalia- safety in numbers!! Det var huggsexa och Polsk riksdag bland inkastarna. har nog aldrig blivit lovat så mycket champagne i hela mitt liv. Vi funderade dock kring haken och kom fram till att det nog vore att gå in på de stälena. Eftersom killarna misslyckades med att brösta upp sig, även om de förhandlade flitigt, dök vi in på en irländsk pub för att samla styrkorna. Där blev vi kvar ett tag och var en ambitiös publik till live-bandet= 2 gamla gubbar som spelade irländsk folkmusik. Sedan gick vi vidare till en annan pub där Beatles tydligen hängt en del. Av inredningen att dömma kan man nog få en eller annan beatles partikel på sig om man eftersöker sådant. Mysig pub men usch för gammal inpyrd cigarettrök. Har inte tänkt på hur mycket fräschare det är sedan rökförbudet...Inte jätte mysigt att inse att man luktar sunkig rök på hemvägen.

Hursomhelt, jag lever och mår väl. Det har bara varit mycket rutin-jobb...

Det sägs att efter regn kommer alltid solsken, och vet ni det är faktiskt sant att himmlen alltid är blå ovan molnen. Det vet jag från min pendling med flyg.

Jag antar att jag får konstatera att jag trivs bäst när jag haller igång. Helt klart snurrar huvudet på tok för mycket när jag placerar häcken vid skrivbordet för att plöja igenom artikel efter artikel efter artikel. Vissa dagar kan det vara skönt på ett mekanistiskt viss men just igår hade jag nog mått bättre av att åka iväg och jobba. Lite miljöombyte kan förgylla den akademiska masturberingen. STOPP, det var faktiskt inte mitt uttryck utan min tutors. Vi kan säga massage om det känns mer appropriate...

Var inne på labbet imorse för att leda datainsamlingen till forskningen vi pysslar med för tillfället. Hör och häpna, här storterar vi i skallen och ser till att ha ordning på tiden. Men se då har dr.och prof. inte gjort sitt. Vi kunde inte köra det riktiga experimentet eftersom all utrustning inte var på plats och de sekvenser som våra deltagare ska presenteras för att inte klara. Tror nog att tysken tänker sig för nästa gång han är fördomsfull :P Hursomhelst, vi hade snälla försökskaniner...deltagare som gick med på att läta oss köra en testrunda i alla fall. Hursomhelst kan jag börja på andra delar av rapporten och så får vi se hr mötet avlöper på torsdag.

Har precis ätit lite lunch: en skiva av brödet jag bakade i lördags (det blev jättegott och kommer nog bli standard- har frusit in det färdigskivat) och lite middagsrester. Naturligtvis med en espresso till! Nu sitter jag vid skrivbordet med en dos-cappuccino, måtte de ta slut snart.

Det kommer en dag imorgon och då hoppas jag att solen lyser igen...min då, den på himlen visar sig faktiskt och gör sig påminnd.

Ohh-var börjar jag?! Föreläsningen behöver vi inte nämna högt utan nöjer mig med att (stolt) konstatera att jag inte föll i trans av leda och inte heller förolämpade föreläsaren med illa dolda gäspningar. Det var helt ärligt det bästa jag lyckades åstadkomma när ämnet är psykologi och lingvistiska analys nivåer...Eller något åt det hållet. My gosh, jag är mer intresserad av bilmekanik..och det säger en hel del.

Vad jag egentligen vill skriva om är psych-crew´s lunchorgie. Verkligen inte i linje med Beach 2010 men vilken höjdare. Fräck, annorlunda inredning och en buffe som inte gick av för hackor. Där fanns mat från thailand, kina, italien, mellanöstern och såklart engelska klassiker. Det var verkligen super att kunna plocka ihop en tallrik med liiite av varje. Alla svenskar därute vet att landsgång-konceptet är toppen! Även desserterna kom i miniatyr utförande- dock var jag inte lika imponerad av dessa. Psych-crew gör inget halvdant så vi slog på stort och tullade lite på barflaskorna när vi ändå var i farten. Innan klockan slagit 14.00 var vi således utfodrade för 2veckor framöver och stärkta av en uppfriskande mojito!



Jag kan lugnt konstatera att undertecknad verkligen behöver massa sig iväg till gymmet- tror hela systemet fick sig en chock av all mat som kom in på en gång. Allt är ju relativt och som student dignar inte precis tallriken av mat i vanliga fall. För att inte riskera att hela systemet total-fallerar får jag hålla lite på rutinerna och tillhandahålla motion. Så den närmaste timmen ska jag dricka min kopp te och läsa igenom förra månadens utgåva av "the Psychologist"- dåligt att jag inte hunnit det förrän nu, och sedan se hur långt jag hinner på tidningen som damp genom brevlådan imorse.

Efter en dag full av fläng, fräschade vi till oss här i huset för att gå ut och fira- både Vinnys födelsedag men även våra tentaresultat som kom in igår, en hel dag för tidigt! Vi hade en väldigt rolig natt men jag kan inte precis påstå att jag är riktigt lika piggelin som jag brukar vara om mornarna. Idag är det fullt upp men lunch kommer vi stanna upp för att äta på Red Hot Buffet i Liverpool One komplexet. Har aldrig varit där förrut men jag håller tummarna för att maten är till belåtenhet, planen är att göra vårt bästa för att äta för pengarna och då slipper jag ju laga destomer middag ikväll när jag kommer tillbaka från gymmet! 2 flugor i en smäll =)

Det är halvskara här i huset ett par helger framöver så får se om vi kanske slår ihop våra påsar och fixar gemensam middag i helgen. Jag hade tänkt använda den sista lingonsylten och baka ett grov lingonbröd när jag kommer hem ikväll, så lite fika blir det åtminstone.

...av mig då, boningen har jag likt en expertundvikit att städa ända sedan helgen som gick. Bättring imorgon- promise! Igår kväll tog jag mig tid att verkligen gå över mig själv. Jag filade, smörjade och polerade så numera kan jag ståta med såväl välskötta fötter som händer och ett ansikte lent som en bebis rumpa. Eller ja, någonting åt det hållet. Köpte ett billigt franskt manikyr sett igår- alltså vitt+naturellt lack jag har inte blivit helt bonkers och tänkt förstöra naglarna med tippar. Det var riktigt pilligt men övning ger färdighet så förhoppningsvis är jag snart adept i att fixa fina naglar. Medans naglarna torkade och ansiktsmasken gjorde sitt åkte de obligatoriska böckerna fram- såklart. Vill ju inte riskera att glömma bort verkligheten för oss studenter-det hade ju varit hemskt att ha illusioner om en helt ledig kväll :P


Till vardags har jag så kallade self-grip ceramic rollers som jag rullar upp i håret på morgonen och efter en snabb varmluftsblast från fönen gör rullarna sitt medan jag fixar frukost och fräschar upp ansiktet. Visserligen ser jag ut som någor hämtat ur Futurama i pyjamas och korvar i håret men ingen annan här i huset tenderar att vara uppe under denna process så jag tror inte jag behöver administrera express-terapi. Lite trivia är ju att liverpool-borna är kända för att vara mindre....självkritiska. De lägger TIMMAR på makeup och går sedan ut med dessa bollarna i håret, iklädda trackies. SANT- de är numera förbjudet att gå in på tesco bärandes denna stass. Jag skulle verkligen inte vilja bli ertappad med "papiljotter" i håret!

Hursomhelst, jag ska förbereda mig lite inför dagen vilken består av 2föreläsningar, forskningsmöte, tutorial seminarium och test av forskningsproceduren. Ikväll tänkte jag försöka hinna en runda till gymmet innan vi beger oss ut och gör L´pool osäkert för Vinnys födelsedags firande. Puh! Nämnde jag att jag låst och slängt bort nycklen till förkylningen?!

Efter gympasset igår bestämde jag mig just där och då för att stanna även på nästa pass. Skönt att kunna göra det när andan faller på. Följaktligen var jag hemma senare än tänkt men middagen skötte sig själv i ugnen medan jag hoppade in i duschen (kycklingfile, couscous och sallad).

Då klockan redan hunnit bli runt 21.00 passade jag på att kombinera tv med genomläsning av artiklar. Såg en väldigt intressant "dokumentär" av Martin Clunes (aka Dr Martin) om hur vargarna genom människans förtjänst (?) utvecklats till den domesticerade hunden. Del 2 nästa måndag- hur ska jag komma ihåg det? Sedan måste jag faktiskt erkänna att jag var i säng och nannade kudden redan strax efter 23.00. Antar att jag måste varit TRÖTTIS.

Nu är jag sedan en stund redo för en ny dag så ska passa på att avsluta artikel genomläsningen.

Förnyade förresten äntligen mitt Norton konto- OUCH! De är inte billigt precis men billigare (förhoppingsvis) än att behöva reparera/byta ut laptopen.

Som ni vet har bredbandet varit löjligt segt ända sedan jag kom tillbaka hem efter jul-besöket hemma i Sverige. (Ja båda är hemma men på väldigt olika vis. Sakteliga börjar jag tillåta mig att ha det organiserat så i mitt egna huvud). Jag har i alla fall gnällt om det tillräckligt här på bloggen. Tyvärr kommer situationen förbli oförändrad till slutet av mars eftersom leverantören håller på med någon form av underhåll. Innan ni frågar: jag har ingen aning om varför detta påverkar oss så mycket och jag frågade inte heller. Hade förmodligen behövt lära mig ett helt nytt språk för att begripa svaret så jag avstod. Fantastiskt mentalitet egentligen, att service yrken förväntas förklara vad de gör/gjort väl medvetna om att deras kunder inte möjligen kan begripa vad som sägs. Nej, min hjärna har det bättre utan att bli brydd- för om jag frågar kan jag såklart inte ge mig förrän jag är med och det kan bli väldigt komplicerat när svaret tillhandahålls av en purken malmöitisk bilmekaniker. So- don´t ask, don´t tell är lugnare för alla.

Min, något långväga, poäng var i alla fall att jag därför valt att hoppa på ett erbjudande om internet i mobilen. Jag har aldrig varit ett fan, när jag testat har jag tyckt att det var långsamt, krångligt och fullkomligt opraktiskt. Men men, det är numera 2010 och kanske har teknologin kommit ifatt.

OS är på i bakgrunden och mitt norra öga skymtade Anja Pärson susa nerför backen. Tyvärr kom hon bara in 8:onde men med de blåmärkena hon måste ha efter vurpan tycker jag att det är rätt strongt att köra på. 
 
Lördagskvällen till ära överger jag planerna på att röra ner gårdagens rester- ugnsrostade rotfrukter och hemmalagad fetaost (?) biff- och ska istället strax skicka in en pizza i ugnen. Dagens leda såg tråk-hungern som ett brev på posten men jag ansträngde mig att hålla ut till en anständing middagstid. Mycket stolt över min bedrift, har inte ens småsnaskat (har inget att snaska på men i alla fall). MEN pizza och ett glas rödvin lockade mycket mer än ordentlig mat, även om den redan är tillagad. Erkänner, inte riktigt i linje med mina viktplaner nåja men dags datum får helt enkelt falla i glömska snabbt. Fettceller har ändå inget vidare minne...

Update: Twittersymbolen i översta vänstra hörnet länkar in till min profil av "tweets"

Så föll jag slutligen till föga för en modern fluga. Facebook har aldrig varit min grej- är absolut världssämst på att kolla sidan och lyckas bara hålla mig i loopen (viktigt eftersom alla här fortfarande lever efter FB) tack vare att notifieringar skickas till min hotmail.

Nu har jag dock blivit med Twitter-konto. Så fort jag får internetkonto/email att fungera på blackberry antar jag att även jag kommer kunna uppdatera i bara farten. Spännande att se om det är jag...

Nu väntar dock gymmet!

Jag är fenomenalt duktig på att trycka på knappen "påminn mig senare" så fort en teknisk grunka föreslår någon form av åtgärd eller uppdatering. Jag vet inte med er, men de tekniska framsteg som bor hemma hos mig ska finnas där för att göra mitt liv lättare, roligare eller något i den stilen. Jag vill inte att det ska innebära någon som helst insats från min sida, det vore rent av kontraproduktivt.

När jag till slut får ett ryck att ta mig i kragen och så att säga "stay on top of matters" finns det en översjö (hur?) med gamla uppdatering som försenats ska tuggas igenom. Alltså sitter jag, återigen, grymt uttråkad, och väntar på att uppdateringen ska slutföras. Nu när den tuggat igenom allt ska grunken återanslutas...vilket kan ta upp till 30 minuter- tack för ditt tålamod. Nja, jag har ju inte så mycket val heller! Och då bör det betänkas att jag mästerligt undviker min laptops alla påminnelser även i fortsättningen.

Och jag som egentligen bara skulle skjuta upp jobbet lite...

Note to self: Tryck aldrig, ALDRIG på några uppdaterings knappar. Gör uppror och ignorera dem i oändligheten för när det väl hinner ikapp dig är makapären i alla fall kaputt. De tillverkas nämligen inte för att hålla över 2 år- tydligen.