Petra of Swe

Ibland tänker jag på hur olika familjer vi alla växer upp i, teoretiska diskussionerna om personlighet vi för under föreläsningar gör såklart sitt för att få tankebanorna att snurra. Jag finner det märkligt hur familjer med gott om pengar verkar vara dem som uppfostrar sina barn till att inte tänka smart kring just pengar. Det är erfarenheten här i huset i alla fall. Den som egentligen har gott om pengar (dvs. studentlånet är fickpengar och jobb är nästan ett främmande språk) är den som inte har någon praktisk uppfattning om dess värde och ej heller någon moralisk gaffel i ryggen som manar till en någorlunda lika fördelning. För den som har pengar verkar sparandet vara så viktigt att logiken går förlorad och den egna balansen på kontot är beroende på att andra, med mindre budget, står för de gemensamma kostnaderna. Det är att göra sina barn en björntjänst att inte föra ett resonemang kring ekonomi- är det ett signum för status att skicka sitt barn till "delat boende" utan att se till att denna bidrar med exempelvis porslin, matkärl, glas eller dylikt när detta är något som personen ifråga tar i anspråk dagligen. Jag antar att de rika kan tillåta sig att inte tänka kring pengar, att det finns porslin, stekpannor och kastruller i köket verkar vara en självklarhet, inte artiklar som någon införskaffat och därmed också betalt.

Personligen är jag glad för beslutet att inhandla mat till mig själv, de portionerna som lagas här och andelen småätande hade gått mig på nerverna. Att hålla på portionerna är för min del inte bara en fråga om hälsa, det är först och främst en fråga om ekonomi. Även om gemensam matlagning visst kan vara billigare i längden, tvivlar jag på att så är fallet här. Jag skulle gissa på att jag under en dag äter 1/5 av vad vissa andra skyfflar in.

Mestadels fungerar faktiskt samexistensen väl, dock tror jag att vi inom kort får ta upp diskussion att en person kan inte spara och snåla genom att låta andra betala. Då får man faktiskt dra sig ur att begagna dessa varor, i vilket fall jag tycker det är helt okej att avstå från att lägga pengar i potten. Vill man dricka kaffe dagligen är man med och betalar, lagar man mat bidrar man med utrustning eller erbjuder att stå för delarav kostnaden, vill man äta gemensamt får man ställa sina egna matvaror till förfogande. Svårare än så blir det inte, åtminstone inte för oss som än vana vid att leva efter budget.

Missförstå nu inte, tack vare att jag valt att laga min mat, och när andan faller på slå ihop med någon annan, har detta inte blivit ett störningsmoment. Dock är jag förundrar hur man som förälder kan underlåta att hjälpa sitt barn stå på egna fötter och ha vett att göra rätt för sig- när man nu har ypperligt goda medel att göra just det.