Ingenting särskilt, egentligen
Dagar som idag kan jag tycka är härliga. Mamma ligger och sover, Pappa är på jobb och de andra är iväg. I grund och botten är det ju emot min karaktär att trivas med att inte ha särskilt mycket att göra. Just idag är jag fullt upptagen med lite smågrejer, skriva CV, söka jobb, åka och fylla på busskortet etc. Mest av allt är jag sysselsatt med att drömma mig fram i tiden, längta, drömma, fundera och planera. Så värst mycket att planera är det inte egentligen. Skicka iväg blanketter & ansökningar till svenska myndigheter, när universitetet skickar en ansökan till boende fyller jag i den, boka flygbiljett och eventuellt hotell, bestämma hur jag ska få över all packning, packa och...sen åka naturligtvis! Väl framme ordnas bankkonto och mobiltelefon. Det är just det längtan och förhoppningarna som kan få flera timmar att gå.
3 år är då tanken att jag ska bo i Liverpool. För 3 år sedan började jag 2:a året på gymnasiet, dvs riktiga International Baccalaureate. Det är förvisso inte särskilt länge sedan men allting är relativt och för mig känns det som en annan livstid. Är jag verkligen samma person? Det är en stor skillnad mellan mina planer på att bli läkare och de framtidsplaner jag nu när, Chartered Forensic Psychologists (ungefär rättspsykolog i Sverige men det är ett bredare fält i Storbritannien har jag för mig). Eller kanske inte egentligen... Jag pratade med en av mina bästa kompisar, Frida, som för tillfället befinner sig i Bristol. Innan hon åkte var hon rätt övertygad om att hon skulle återvända till Lund. Väl ute ur föräldrahemmet och installerad på andra sidan vattnet (okej, jag vet inte vilket) är hon inte längre så säker. Hon trivs jättebra och känner sig inte lika sugen på att nödvändigtvis åka hem till Sverige i sommar som planerat. Min förhoppning är att hitta mer extrajobb så att jag kan sysselsätta mig, spara ihop till Liverpool men kanske även åka över och sova på Fridas soffa någon natt.
Under tiden finns det ju alltid Skype. Ett gratis och väldigt praktiskt sätt att hålla kontakt. Allt som behövs är en internetuppkoppling, ett headset och ett skypekonto. I England finns även ett företag som heter Freeview som erbjuder såväl gratis internet telefoni som tv (man måste dock köpa tv-license). För extra glans kan man ju alltid koppla in en web-kamera så att man även ser varandra. Detta hade jag tänkt skaffa mig innan Liverpool.
3 år är då tanken att jag ska bo i Liverpool. För 3 år sedan började jag 2:a året på gymnasiet, dvs riktiga International Baccalaureate. Det är förvisso inte särskilt länge sedan men allting är relativt och för mig känns det som en annan livstid. Är jag verkligen samma person? Det är en stor skillnad mellan mina planer på att bli läkare och de framtidsplaner jag nu när, Chartered Forensic Psychologists (ungefär rättspsykolog i Sverige men det är ett bredare fält i Storbritannien har jag för mig). Eller kanske inte egentligen... Jag pratade med en av mina bästa kompisar, Frida, som för tillfället befinner sig i Bristol. Innan hon åkte var hon rätt övertygad om att hon skulle återvända till Lund. Väl ute ur föräldrahemmet och installerad på andra sidan vattnet (okej, jag vet inte vilket) är hon inte längre så säker. Hon trivs jättebra och känner sig inte lika sugen på att nödvändigtvis åka hem till Sverige i sommar som planerat. Min förhoppning är att hitta mer extrajobb så att jag kan sysselsätta mig, spara ihop till Liverpool men kanske även åka över och sova på Fridas soffa någon natt.
Under tiden finns det ju alltid Skype. Ett gratis och väldigt praktiskt sätt att hålla kontakt. Allt som behövs är en internetuppkoppling, ett headset och ett skypekonto. I England finns även ett företag som heter Freeview som erbjuder såväl gratis internet telefoni som tv (man måste dock köpa tv-license). För extra glans kan man ju alltid koppla in en web-kamera så att man även ser varandra. Detta hade jag tänkt skaffa mig innan Liverpool.
Kommentarer
Trackback
